Da Nang, semlor och nedräkning
Vi bodde i eget hus med egen pool. Vi kom fram till en skön varm kväll med läskiga grodor runt huset som satt på väggarna och hoppade flera meter.
Ett härligt hus med rymd. Kändes lika bra när vi vaknade på lördagsmorgonen, som för övrigt var Charlies födelsedag. Ett fin fint ställe att fira den på och det gjorde vi.
Gillar "Var God Stör ej"- skylten
Grattis min älskade make och fina vän. Jag älskar dig <3<3<3
På kvällen åkte vi in till Da Nang stad. Det är Vietnams femte största stad. Den här kvällen firade de sitt nya år och det var så mycket folk och rörelse i staden. Helt galet med vespor, inte sällan med hela familjen på, som kör så man får hjärtat i halsgropen.
Man blir bade skrämd och road när man ser alla dessa små barn på vesporna tillsammans med sina föräldrar. De vuxna har alltid hjälm, men aldrig ett barn!
Fast det är en stor stad vandrar det lite höns omkring här och där.
Vi tillbringade våra dagar mest på Pulchra med promenader efter den långa stranden och poolhäng. Mycket tid för bokläsning, varandra och sköna bad.
Kärade ner mig i den här snygga killen som sjöng Gangnam Style och Phy(ste) i mitt öra. Så charming :-)
På stranden kunde vi också få sällskap av getter och kor.
Fiskarna hade så roliga runda båtar. De ser inte så sjödugliga ut, men verkade bara fungera bra.
Trots att vi hade det toppen, blev det lite väl lugnt så ett besök i Hoi An livade upp. Vi tyckte båda mycket om staden ca 30 minuter från vårt hotel. Hoi An är en gammal handelsstad, som finns med på Världsarvslistan.
Även här var det väldigt manga som tog sig fram på mopeder. Då och då kom mopedfärjan - fullproppad!
Vi hann shoppa, fika,vandra omkring och äta middag innan vi blev hämtade av vår chaufför från hotellet I Da Nang.
Vi åt nog den godaste - och billigaste - maten här I Hoi An, men maten på Pulchra var också mycket god. Vietnam har mycket god mat och här bor väldigt vänliga och behagliga människor.
En kväll åt vi på den japanska restaurangen som fans på området. Vi var alldeles ensamma där och ändå fick vi sitta, på golvet, I ett enskilt privat rum. Ja nog har vi fått tid med varandra på den här resan :-)
De hade gjort I ordning en måltid med nio ratter åt oss. Det ser inte så got ut på bilderna, men det var det verkligen. Glömde ta kort på en rätt, tempura.
Ja vi fick verkligen fina dagar här och det skulle vara kul att utforska mer av landet.
Vi åkte hem till Honkis igen tidigt på onsdagmorgon. På kvällen gick vi ut och åt på den goda, mycket gömda mexicanrestaurangen Brickhouse för att fira våra födelsedagar. Det var den sjunde dagen på det nya kinesiska året och då sager man att alla människor har födelsedag!
Nästa dag var det dags för Fet-torsdag tillsammans med SWEORNA hemma hos Tina I Clearwaterbay. Hon bor så fint och vi var manga som var sugna på hennes goda semlor. En trevlig förmiddag!
På fredag åkte jag över till Ingela I Shueng Wan för att hjälpa henne att sätta ihop en säng från IKEA. Hennes man har fått ryggproblem och det behövdes att man kunde krypa och böja sig rejält för att få ihop det I de små utrymmena vi har är I HK. När jag åkte kvart I 10 hemifrån trodde jag inte att det skulle ta mer än nio timmar innan jag skulle vara hemma igen, men det tog verkligen tid. Jag tror inte att vi var så humliga, men det var en liten utmaning med sängen som hade en madrass som skulle kunna lyftas upp för att komma åt förvaring. Det sista delen fick Charlie komma och hjälpa oss med då vi behövde några extra händer för att montera. Det finns en stor tillfredställelse att göra jobb som det syns resultat av direct och dessutom hinner man ju ha manga intressanta samtal under tiden.
En snabb dusch och sedan träffade vi Per, Christina, Per och Catharina. Vi åt på Kuntford Terrace och sedan gick vi till Dada-bar där en svensk muskier - Rickard Malmsten- hade en spelning. Både mysig inredning och skön music. Bra kombo!
Igår tog vi det lugnt med en lång morgon. Fukost framför tv:n, tog oss an ett tvättberg, lite träning, och allmän slap. På kvällen blev det middag med Pernilla, Martin, Michelle och Mats. Vi var på en restaurang som serverade ratter från Malaysia - Café Malacca. Gott och mycket prisvärt.
Det enda som var lite skumt var deras efterrätter. Den vita puddingen var spännande. Den är gjord av den inhemska frukten Durian. Det är en frukt som både är ful och luktar skunk. Surströmmingsälskare som jag är tyckte jag att den smakade ganska bra. Den påminde om surisar nämligen. Läste på lite idag om den och fick veta att den inte ska kombineras med alcohol för det ger dålig andedräkt. Durian räknas som afrodisiaka. I Indonesien sager man att "när Durian är Mogen och faller åker sarongen upp"! Jag tror jag åt för lite..........
Idag vaknade vi upp till en ovanligt klar dag..
Det har varit så dimmigt här nu en längre period. Vi tog tillfället I akt och vandrade upp till Peaken en sista gang den här omgången. Då går man upp på berget ni ser på andra sidan. Tog tunnelbanan över till ön och startade vår vandring från rulltrappesystemet.
Det finns manga minnesmärken från de båda världskrigen. På Peaken var vi upp till The Pinewood Battery, som var den högsta punkten för försvaret på HK. I Botaniska parken som vi passerade på vår väg tillbaka går man igenom den är porten, som hedrar de kineser och var med och krigade på de allierades sida.
Vi gick också igenom en marknad med ekologiskt odlade grönsaker från Hong Kong. Det var ett välbesökt evenmang. Kul att det fångar ett så stort intresse. Eftersom vi är på väg härifrån idag så blev det inget inhandlat.
Handlade gjorde jag däremot på marknaden I Kam Sheung Road.
Dit åkte jag på eftermiddagen för att köpa lite saker av en kvinna jag har mött som håller på med kinesisk läkekonst. Ska bli spännande att prova. Där ute var det lejondans. Det pågår hela tiden under firandet av nyåret. Nu är lejonedrakarna ute för att få mat. Vid de olika stånden hade ägarna av dessa hängt upp olika grönsaker.
Lejondraken kom förbi de olika stånden och tog grönsakerna för att sedan slänga tillbaka dem igen till de som stod vid marknadsståndet. Om någon lyckades fånga grönsakerna igen blev det ett stort jubel. Allt sker under trummors taktfasta spel. Det är väldigt exotiskt för oss västerlänningar och man förstår inte allt som händer just nu.
Nu sitter jag här välpåklädd med stövlar, tjocktröja och dunväst för att skriva det sista. Vi åker till flygplatsen nu. Jag ska hem till Sverige en månad och Charlie ska under den månaden vara I Miami, Sverige och Zurich. I mitten av mars fyller mamma/svärmor/farmor Ketty 85 år så då kommer Charlie hem och firar.
Den första april landar jag I Hong Kong igen. Då är Oskar, Alva, Julia och Julias pojkvän Henrik också med. Det blir så kul att vi alla får samlas här igen. Nu blir det uppehåll I bloggen då jag kommer att vara Öviksfrun I en månad, men vi hörs I april. Kram!
Hoppas Alliz blir så här glad när hon ser mig för det kommer jag att bli!
