hongkongfrun.blogg.se

Idag ledde Lisa i hiking-gruppen oss på ett tuff vandring till Lion Rock. Vi vandrade i tre och en halvtimme och det var ingen Walk in the Park, precis. Så mycket uppför, men det gav belöning när vi fick njuta av den vackra utsikten på toppen. På högsta berget hängde demokratidemonstranterna en stor banderoll. Polisen fick slita hårt för att få ner den. Vi hamnade dock i någon sorts manifestation där många gick upp till Klippan och satte upp många gula rosetter i träden och affischer på klippan. En man med gult paraply, som verkade vara någon ledare, visade oss vägen upp till högsta punkten på Lion Rock. Det blev lite klättrande. Vi lånade paraplyet och tog en bild. Väl nere igen åt vi god vietnamesisk lunch. Sedan blev det snabb hemfärd, dusch och klädbyte för ost-och vinkväll med SWEA. Vi var många som kom för att umgås och dessutom träffa Svenska kyrkans nya präst Anders och hans fru Kerstin. Det var roligt när jag presenterade mig och Kerstin sa: dig har jag mött som Hongkongfrun. Hon hade hittat mig blogg och läst innan de flyttade hit! Imorgon är dagen fortfarande ett oskrivet blad. Inget planerat, förrän på kvällen, då jag och C ska gå på galopp! Galopp galopp galopp Yihaa!!!!! Godnatt!

I går var jag på en av de tre Ikeabutiker som finns här i HK. De hade utökat sitt matsortiment sedan jag var här sist. Många fler ostar bla. Det var många som var intresserade av den svenska maten och lite roligt att se hur kineser står vid knäckebrödshylla och förundrat vrida på paketen undrandes vad det är. De hade fått in både OLW ostkrokar och chips, men jag var ståndaktig och plockade istället ner frysta räkor, gravlax och korvbröd i korgen. Räkor och lax fick bli middagsmaten igår. Imorse vaknade vi till fint väder. Jag och Eva B hade bestämt att ta en hike tillsammans över Dragons back ner till Big Wave Beach. Jag gick till henne på morgonen efter strandpromenaden. Många äldre står och gör tai chi och annan morgongymnastik. Känns som ett klokt val att starta dagen med. Sedan tog vi färjan till North Point och tunnelbana till Shau kei wan, för att slutligen åka buss till början av hiken. Skön motion och bra belöning med thaimat och bad i stora vågor. En bra dag.

I vårt hus , K11, är det livemusik varje lördag. Parollen är "Indie music for all". I går var temat Instant Groove. Det bjöds på två bra band och gratis kall öl i vår innergård och jag stod på plats längst fram och diggade. Många är så behärskade här och de står så stilla. Jag förstår inte hur de kan när det svänger så. Det är nu det är så skönt att ha hunnit en bit på livets färd. Jag inte skäms så ofta nu. Dessutom fanns inte heller något barn eller annan som jag känner, som kan tycka att man inte ska leva ut så mycket. Jag klappar och ropar bravo och det känns så bra! Två som spelar gitarr och sjunger och en som helhjärtat och med stor variation skötte percussions. Jag tror han hade tre olika kazooer, bland allt annat på ett bord bredvid. Notera hans gula band på tröjan, som visar att hans stöder demokratikampen här. De sjöng och pratade på kantonesiska, ett språk jag tyvärr inte förstår, men musik går över språkgränserna, och jag hade inte svårt att förstå budskapet när de inledde sitt framträdande med en av ledmotiven i musikalen Les Miserables; Do You Hear The People Sing. Det är också en uppmaning på en av de stora banderollerna nere vid protestområdet i Central. Jag blir fylld av hopp att vi kan påverka om vi enas och tror på vår styrka. Jag måste försöka behålla den känslan efter att känna så stor förtvivlan över det som händer i Kongo. Dennis Mukwege var hos Skavlan och berättade om det som är så hemskt att man egentligen inte vill veta. Vad kan jag göra? Jag skänker pengar, men det hjälper ju bara för stunden och får inte det här att sluta. Det behövs åtgärder på regeringsnivåer i världen. Köper Apple sin coltan från DR Kongo. Det är som min kloka vän här, Michelle, sa igår - Vad är det som styr vad som sätts fokus på. Klädindustrin har fördömts och debatteras mycket i samband med barnarbete och viktiga saker har kommit upp till ytan och krävt förändring. Det har blivit en förbättring. Varför förs inte samma debatt kring vad som sker inom industrin kring mobiltelefoner. Det viktigaste är att engagera sig och inte bli likgiltig. Jag har med mig en plastficka till Hong Kong som har ett mycket viktigt innehåll för mig. Där ligger de flesta urklipp och olika dikter och visa ord som jag har haft på min anslagstavla från tidiga tonår och framåt i livet. Det här en resa i både tid och i det som skapat mig till den jag är. Här är några viktiga ord. Låt mig aldrig blir likgiltig! Jag gick förbi agnés b, som har en halv våning i vårt hus. De har gjort en "gata" Rue de Marseille, med affärer som gör att man får en känsla av att vara i Frankrike. Köpte lite goda chokladpraliner innan jag åkte över på andra sidan för middag hos Michelle och Jackson. Trevligt och mycket god mat. De har dessutom också en härlig utsikt (bla ser man även här vårt hus). Nu väntar jag på och längtar efter min kära man, som kommer hem från Thailand om några timmar. I kväll ska vi se på Så mycket bättre på TV4play. Vilket bra program! Kram på er

Vad märkligt! Mitt inlägg om demokratidemonstrationen här i HK har flyttats upp och flyter nu in i mitt senaste inlägg i bloggen. Hur gick det till??? Har censuren i Kina hittat mitt lilla upprop eller? Man kan ju undra! Eller så har jag kommit åt något kommando på datorn, som jag inte förstår. Kanske mer troligt, men inte lika spännande. Vill bara säga att bilderna till blogginlägget om Occupy Central kommer längre ner i bloggen på sin ordinarie plats om ni vill se dem. Jag säger det igen: Länge leve tryckfrihetsförordningen, offentlighetsprincipen och demokratin. En intressant iakttagelse är vad vi får se i massmedia. Om jag letar på bilder från Occupy Central Hong Kong visar majoriteten av bilderna på en våldsam demonstration. Det var det jag fick rapporterat i Sverige innan jag åkte hit och får uppleva det på plats. Det här är ingen lek och ibland går polisen in, men jag tycker att det också är viktigt att visa på hur de kämpar för sina rättigheter utifrån ett antivåld-perspektiv. Det blir tydligt för mig hur viktigt det är att vara kritisk till information, även i en demokrati.

Den här veckan är Charlie på golfresa i Thailand. Jag har min tid. Jag tror jag har ett ovanligt stort behov att ibland bara vara själv ett tag. Trivs bra i mitt sällskap faktiskt. I och med att vi fick den här möjligheten med Hong Kong har också möjligheten till egentid ökat betydligt. Ibland får man frågor, som skulle kunna ge mig dåligt samvete, typ Vad gör du då hela dagarna? Är du bara lyxhustru? osv Från början kände jag mig lite skamlig, men så kom Ola, Charlies vän sedan lång tid, med några kloka ord. Han sa; Ah men då får du ju kompledigt nu. Du har ju varit själv så mycket under tiden era barn var små och du har ju jobbat för två. Tack Ola! Jag tar nu ut min komp. Under den här veckans komp har jag träffat goda vänner. Jag och Eva B träffades på Starbucks vid strandpromenaden, som på den gamla goda tiden, to catch up (ibland blir det engelska ordet så mycket bättre). Pratade i tre timmar i sträck. I går kom Michelle och Jackson på besök. En heldag med bra prat och bebismys. En ny erfarenhet att dra barnvagn på HKs folkrika gator, men känslan av stolthet är ännu densamma som förr. I våra stora barns säng låg nu en liten ljuvlig varelse, som bara funnits i sex månader, men är ändå så självklar i mångas liv. Förutom barnvagn, bilstol och packning fraktade Michelle med sig en stol, som jag köpt av henne, i taxin. Tack för det. Jag gillar den verkligen. Har varit på blomstermarknaden och fyllt upp lägenheten med färska blommor. Jag gillar ju verkligen våra vandringsmöjligeter här. För mig är hikerna en stor anledning till att jag trivs i denna myllriga stad. De blir ett andningshål. Det verkar vara ett ormrikt år. Under mina två år här har jag bara mött två ormar (ofarliga dessutom). Nu har jag mött tre ormar på tre veckor och det har varit giftormar! Här är en Coral Snake. Om du blir biten förlamas din andningsorgan efter några minuter, men det gör visst inte så ont. Alltid nåt! I tisdags gick vi tre etapper av Hong Kong-trails sammanlagt åtta. Vi har bestämt att avverka dem alla under tre tillfällen. Kändes skönt i benen på kvällen kan jag lova. Det var en mycket djurrik hake. Vi mötte bland annat en kobra!, spindlar, tre vildsvin och en vandrande pinne. Syns det vilken seg uppförsbacke det här var Men det är ett glatt gäng Utsikt över en stor begravningsplats i stan. Kanske några avled av ett kobrabett............ Den här överlevde vi dock alla! En annan fin hike var den till Ng Tung Waterfalls. Åkte till vår mötesplats med tunnelbanan. Oftast får man ju trängas som packade sillar, men den här gången blev det färre och färre människor vid varje station. Vid en station klev alla kvarvarande ut och jag hade hela tåget för mig själv. WOW! Det konstiga var bara att tåget fortsatte aldrig. Nähä jag tror jag förstår. Här skulle vi visst byta tåg. Joråsåatt! Nu pyntar man både för Halloween och Jul samtidigt i en salig blandning. Men här kan jag gå ut i naturen och verkligheten överträffar fantasin. Trevligt fredagsmys nu på er alla. Vi tog myset i måndagskväll istället den här veckan eftersom sir Charlie är borta över helgen med. Valde att gå till ett litet japanskt ställe. Gillar närheten till kocken där han lagar maten allteftersom man beställer och plockar råvarorna ur korgar och burkar som står runt om. Sedan förhöjs matupplevelsen med det fina porslinet och uppläggningen. Avslutar med några kloka ord av min kloka kollega Ingers kloka syster Karin. Skål för livet!, som en annan klok tjej i min närhet brukade säga hemma vid matbordet när hon var liten.

Jag passade på att följa med Charlie till Shanghai när Ekmans firade 100 år i Asien. De var det första svenska företaget som etablerade sig i Shanghai 1914 och det sista europeiska företag att lämna staden i samband med revolutionerna 1962. När vi kom blev jag chockad av luftkvaliteten. Fick nästan panik och tänkte att här kan jag inte stanna i fyra dagar. Luftföroreningarna mäts i AQI (Air Quality indices) . Skalan går till 500 och vi hade då 205 i Shanghai. Det kändes som man rökt ett paket cigaretter efter en promenad på några hundra meter och munnen kändes alldeles oljig. Där går människor och barn som ingenting hänt och säger att det här är inte så farligt. Kan jämföras med Stockholm där man sägs ha uppmätt40 AQ I (källa ud.se) på Hornsgatan och då förbjöds dubbdäck. Det är mycket värre i Beijing. Där kommer d ofta upp i 500!! Jag ville bara grina. Vad gör vi med vår planet och vår framtid? För vår skull var det tur att det blåste bort under natten och vi hade blå fin himmel och bra luft de övriga dagarna. Shanghai är stort och det har byggts enormt. Här bor ca 23 miljoner människor. Många byggnader är väldigt spektakulära. Vi var i den gamla parken Yu Garden, som en gång var en privat trädgård för en av Ming imperiet Jiajings närmaste män, Pan Yunduan i mitten av 1500-talet. Vi var med i en traditionell tecermoni, besökte Shanghai Museum, åkte upp i höga byggnader och upplevde nattlivet. Charlie firade med Ekmans och vi var några medföljande kvinnor som roade oss kungligt. Tänk så många trevliga människor det finns. känner tacksamhet att fått möta Ann-Lis och Jenny-Ann med respektive. Shanghai var läckert, men jag känner att det räcker med ett besök. Yu Garden Tecermoni Din Tai Fung i Shanghai. Smakade lika gott som i Hong Kong. Även Shanghai har sitt K11 (som shoppingcentrat som vi bor i) Bodde på anrika Peace Hotel. Gillar den gamla pampiga stilen. Till och med nödtelefonen och gasmasken på rummet var i gammal anrik stil. Häftiga hus By night Trevliga möten Läckraste selfien - utan selfiepinne !