hongkongfrun.blogg.se

I vårt hus , K11, är det livemusik varje lördag. Parollen är "Indie music for all". I går var temat Instant Groove. Det bjöds på två bra band och gratis kall öl i vår innergård och jag stod på plats längst fram och diggade. Många är så behärskade här och de står så stilla. Jag förstår inte hur de kan när det svänger så. Det är nu det är så skönt att ha hunnit en bit på livets färd. Jag inte skäms så ofta nu. Dessutom fanns inte heller något barn eller annan som jag känner, som kan tycka att man inte ska leva ut så mycket. Jag klappar och ropar bravo och det känns så bra! Två som spelar gitarr och sjunger och en som helhjärtat och med stor variation skötte percussions. Jag tror han hade tre olika kazooer, bland allt annat på ett bord bredvid. Notera hans gula band på tröjan, som visar att hans stöder demokratikampen här. De sjöng och pratade på kantonesiska, ett språk jag tyvärr inte förstår, men musik går över språkgränserna, och jag hade inte svårt att förstå budskapet när de inledde sitt framträdande med en av ledmotiven i musikalen Les Miserables; Do You Hear The People Sing. Det är också en uppmaning på en av de stora banderollerna nere vid protestområdet i Central. Jag blir fylld av hopp att vi kan påverka om vi enas och tror på vår styrka. Jag måste försöka behålla den känslan efter att känna så stor förtvivlan över det som händer i Kongo. Dennis Mukwege var hos Skavlan och berättade om det som är så hemskt att man egentligen inte vill veta. Vad kan jag göra? Jag skänker pengar, men det hjälper ju bara för stunden och får inte det här att sluta. Det behövs åtgärder på regeringsnivåer i världen. Köper Apple sin coltan från DR Kongo. Det är som min kloka vän här, Michelle, sa igår - Vad är det som styr vad som sätts fokus på. Klädindustrin har fördömts och debatteras mycket i samband med barnarbete och viktiga saker har kommit upp till ytan och krävt förändring. Det har blivit en förbättring. Varför förs inte samma debatt kring vad som sker inom industrin kring mobiltelefoner. Det viktigaste är att engagera sig och inte bli likgiltig. Jag har med mig en plastficka till Hong Kong som har ett mycket viktigt innehåll för mig. Där ligger de flesta urklipp och olika dikter och visa ord som jag har haft på min anslagstavla från tidiga tonår och framåt i livet. Det här en resa i både tid och i det som skapat mig till den jag är. Här är några viktiga ord. Låt mig aldrig blir likgiltig! Jag gick förbi agnés b, som har en halv våning i vårt hus. De har gjort en "gata" Rue de Marseille, med affärer som gör att man får en känsla av att vara i Frankrike. Köpte lite goda chokladpraliner innan jag åkte över på andra sidan för middag hos Michelle och Jackson. Trevligt och mycket god mat. De har dessutom också en härlig utsikt (bla ser man även här vårt hus). Nu väntar jag på och längtar efter min kära man, som kommer hem från Thailand om några timmar. I kväll ska vi se på Så mycket bättre på TV4play. Vilket bra program! Kram på er